Stenhumla – svart humla med röd bakkropp

Ser du en sammetssvart humla med en lysande röd-orange bakdel surra runt i klövern? Då har du hittat en stenhumla (Bombus lapidarius). Den är en av de allra vanligaste humlorna i södra Sverige och en av de lättaste att artbestämma tack vare sin tydliga färgteckning. Här går vi igenom utseende, bo, livscykel, utbredning och varför stenhumlan är en så uppskattad pollinatör.

Så känner du igen en stenhumla

Stenhumlan är en av få humlor som är riktigt enkel att bestämma. Kroppen är helsvart och tätt behårad, och de tre sista bakkroppssegmenten lyser i en skarp, nästan neonorange röd ton. Drottningen är stor och kraftig, medan arbetarna är betydligt mindre. Hanen avslöjar sig med en smal gul halskrage och en gul "nos" i ansiktet.

Vill du vara helt säker tittar du på pollenkorgen på bakbenen: hos stenhumlan är de håren helt svarta utan röda spetsar, vilket skiljer den från liknande arter. Den svart-röda dräkten gör att stenhumlan inte går att blanda ihop med de gul-vita jordhumlorna. En komplett översikt hittar du i vår guide till humlearter i Sverige.

Boet – mer generalist än namnet antyder

Namnet "sten" kommer av att arten gärna bygger bo i stenrösen och murar, men i praktiken är stenhumlan en riktig generalist. Boet placeras ofta under jord i ett övergivet sork- eller fågelbo, men lika gärna under en stenhög, i en husgrund, i isolering eller på en vind. Det är samma platser som lockar flera andra arter, så ett humlebo i grunden är långt ifrån alltid en stenhumla. Samhället växer sig stort under sommaren och kan rymma mellan 100 och 400 individer.

Livscykel och beteende

Liksom andra humlor lever stenhumlans samhälle bara en säsong. De övervintrade drottningarna kommer fram redan i mars, grundar sina bon och föder upp de första arbetarna, som syns från april. Under sommaren sköter arbetarna födosöket och boet växer. Från juli och fram till början av oktober flyger könsdjuren – de nya ungdrottningarna och hanarna.

Hanarna har ett fascinerande beteende. De är så kallade patrullerare som flyger på en till två meters höjd längs en fast bana, ibland upp till hundra meter lång. Längs vägen sätter de doftmärken (feromoner) på höga objekt som vass och plantor för att locka till sig parningsvilliga ungdrottningar. Det är inte ovanligt att se flera hanar flyga efter varandra längs samma slinga. Vill du förstå hela förloppet i detalj, läs vår guide om humlans livscykel.

Var finns stenhumlan?

Stenhumlan är vanlig i hela Europa och finns i nästan hela Sverige – allt utom ren skog och fjällnära terräng. I södra Sverige hör den till de allra vanligaste humlorna tillsammans med åkerhumla och ängshumla, och den fortsätter att sprida sig norrut. Den trivs i odlingslandskap, längs vägkanter, vid stränder, i trädgårdar och inne i städer, vilket gör den till en humla de flesta stöter på under sommaren.

Roll som pollinatör

Stenhumlan är en hängiven blombesökare och en värdefull pollinatör. Den är relativt korttungad och föredrar därför öppna och måttligt djupa blommor. På menyn står bland annat vitklöver, harklöver, fruktträd, maskros, fibblor, ärtväxter, tistlar och väddklint. Drottningarna pollinerar tidigt på säsongen särskilt fruktträd, vilket är värdefullt för både trädgård och odling. Stenhumlan sparar både honung och pollen i boet och kan flyga upp till 1,5 kilometer för att hitta bra mat.

Som alla humlor är stenhumlan fredlig och stick är ovanliga – läs mer om bistick och allergi om du är orolig. Det bästa du kan göra för arten är att ge den mat. Se hur du planerar en bivänlig trädgård eller anlägger en blomsteräng.

Vanliga frågor