Pollinering – så fungerar det och varför det är livsviktigt

Pollinering är en av naturens mest avgörande processer, och utan den skulle vårt matbord se betydligt fattigare ut. Här går vi igenom hur pollen faktiskt tar sig från en blomma till en annan, skillnaden mellan själv- och korspollinering, varför humlornas surrpollinering är något alldeles extra och vilka grödor som är beroende av flitiga pollinatörer.

Vad är pollinering?

Enkelt uttryckt är pollinering transporten av pollenkorn från en blommas ståndare (handelen) till dess pistill (hondelen). Pistillens översta del, märket, är ofta klibbigt så att pollenkornen fastnar. När ett pollenkorn väl landat på märket kan blomman befruktas, och då kan frön och frukt bildas. Det är alltså pollineringen som lägger grunden för nästa generation växter – och för en stor del av den mat vi äter.

I Sverige sköts den allra mesta pollineringen av insekter. Honungsbin, vilda solitärbin, humlor, blomflugor, fjärilar och skalbaggar är alla pollinatörer, och olika arter är specialiserade på olika blommor. När en insekt besöker en blomma för att samla nektar och pollen fastnar pollenkorn på den håriga kroppen. Vid nästa blombesök borstas en del av pollenet av på pistillen – och pollineringen är genomförd, ofta helt utan att insekten "vet om" att den utfört en livsviktig tjänst.

Självpollinering och korspollinering

All pollinering är inte likadan. Vid självpollinering hamnar pollen från ståndaren på pistillen i samma blomma eller på samma planta. Vid korspollinering förs pollen i stället mellan två genetiskt olika individer av samma art. Korspollinering ger oftast starkare och mer livskraftiga frön, och därför har många växter utvecklat olika spärrar som motverkar självpollinering och i stället gynnar att pollen kommer utifrån.

Det är just här de rörliga pollinatörerna gör störst nytta. En humla eller ett bi som flyger mellan flera plantor av samma art bär med sig pollen från den ena till den andra och säkrar på så vis korspollineringen. Vindpollinerade växter som gräs, vete och majs klarar sig utan insekter, men för bär, frukt och många grönsaker är djurens flygande pollentransport helt central.

Humlornas surrpollinering

Humlor är inte bara stora och håriga – de behärskar också en teknik som honungsbin saknar helt: surrpollinering, på engelska buzz pollination. Vissa blommor, till exempel tomat, blåbär och tranbär, har rörformade ståndare där pollenet sitter instängt och inte ramlar ut av sig självt. Humlan löser det genom att gripa tag i blomman och snabbt vibrera sina kraftiga flygmuskler. Vibrationerna skakar bokstavligen loss pollenet ur ståndaren – och du kan ofta höra det höga surret när det sker.

Eftersom honungsbin inte klarar den här tekniken är humlorna och en del solitärbin oersättliga för odling av just tomat och bär. Det är en av flera anledningar till att det är så viktigt att hjälpa humlorna och förstå humlans livscykel – en trädgård utan humlor blir helt enkelt sämre på att producera mat.

Vilka grödor beror på pollinatörer?

Pollinatörernas betydelse för vår mat är svår att överskatta. Globalt pollinerar bin omkring 400 nyttogrödor, och ungefär tre av fyra av världens mest produktiva grödor gynnas åtminstone delvis av djurpollinering. Det mesta av basfödan i form av vete, majs och ris är visserligen vindpollinerat, men en stor del av våra vitaminer och vår variation på tallriken kommer från grödor som behöver insekter. FAO uppskattar att pollinatörer påverkar omkring 35 procent av den globala grödproduktionen i volym.

I det svenska jordbruket har pollineringen störst värde i odlingen av oljeväxter som raps och rybs, baljväxter och klöverfrövall, medan trädgårdsodlingen är beroende av pollinatörer för bland annat jordgubbar, äpplen och bär. Det ekonomiska värdet av enbart honungsbinas pollinering i svenska grödor har uppskattats till flera hundra miljoner kronor per år.

• Frukt: äpplen, päron, körsbär, plommon.
• Bär: jordgubbar, blåbär, hallon, vinbär.
• Grönsaker: tomat, squash, gurka, bönor.
• Lantbruksgrödor: raps, rybs, klöver, åkerböna.

Varför pollineringen är hotad – och varför det angår oss

När antalet pollinatörer minskar blir pollineringen sämre, och med den både den biologiska mångfalden och matproduktionen. Orsakerna till att bina minskar är flera: färre blommande marker, ensidiga landskap, bekämpningsmedel och sjukdomar. Den goda nyheten är att pollinering är en av få ekosystemtjänster där vanliga trädgårdsägare faktiskt kan göra konkret skillnad – varje rabatt med rätt blommor räknas.

Vanliga frågor