Varroakvalster – livscykel, kontroll och behandling
Varroakvalstret är den enskilt största utmaningen för biodlare i Sverige och i nästan hela världen. Den lilla parasiten försvagar bina, sprider virus och fäller obehandlade samhällen inom ett par år. Den goda nyheten är att kvalstret går att hålla i schack med enkla kontroller och rätt behandling vid rätt tidpunkt. Här är allt du behöver veta.
- Parasiten Varroa destructor lever på vuxna bin och i yngelcellerna.
- Den suger näring ur bina och sprider virus som ger missbildade bin.
- Obehandlade samhällen kollapsar ofta inom två till tre år.
- Kvalstret går inte att utrota helt – målet är att hålla mängden låg.
Kvalstrets livscykel
För att förstå behandlingen behöver du förstå hur kvalstret förökar sig. En varroahona klättrar ner i en öppen yngelcell strax innan bina täcker den med vax. Hon föredrar drönaryngel, eftersom det har längre utvecklingstid och ger fler avkommor. När cellen är täckt lägger hon ägg, och de nya kvalstren utvecklas skyddade tillsammans med biets larv och suger näring ur den. När det fullbildade biet kläcks följer kvalstren med ut och letar upp nya celler att föröka sig i.
Det här är nyckeln till bekämpningen: större delen av kvalstren sitter gömda inne i de täckta cellerna och är då oåtkomliga. Bara de kvalster som åker "snålskjuts" på de vuxna bina kan nås av vissa behandlingar. Därför är tidpunkten – om samhället har yngel eller inte – helt avgörande för vilken metod som fungerar.
Räkna nedfall och mät angreppet
Du kan inte behandla klokt utan att veta hur stort angreppet är. Den enklaste metoden är att räkna det naturliga nedfallet:
- Skjut in en varroabricka eller ett klisterinsmort galler i kupans botten, under nätet.
- Låt brickan ligga några dygn. Ungefär nio av tio döda kvalster faller genom nätet och fastnar på brickan.
- Räkna kvalstren och dela på antalet dygn. Resultatet är det dagliga nedfallet.
Ett högt dagligt nedfall under sommaren är en varningssignal. Ett alternativ är skakburksmetoden, där du skakar ett mått bin i puderströsocker eller sprit och räknar de kvalster som lossnar – ett angrepp runt tre procent motsvarar grovt räknat ett par kvalster i dagligt naturligt nedfall under yngelsäsongen. Att kontrollera regelbundet är en självklar del av biodlingsåret och hör ihop med att hålla koll på bisjukdomar generellt.
Behandling: syror och biteknik
Hobbybiodlare i Sverige använder framför allt organiska syror och biologiska metoder, eftersom de inte lämnar rester i vaxet på samma sätt som äldre kemiska preparat. Det fina är att kvalstret är mycket känsligare för syra än bina själva.
Myrsyra
Myrsyra avdunstar i kupan och ångorna når även kvalster inne i de täckta yngelcellerna. Därför kan den användas på sensommaren när samhället fortfarande har yngel, ofta direkt efter att du skattat honungen. Myrsyra finns för övrigt naturligt i honung. Dosering och temperatur är viktiga – följ alltid anvisningen för preparatet noga.
Oxalsyra
Oxalsyra verkar bara på kvalster som sitter på de vuxna bina, inte på dem i täckta celler. Den används därför sent på hösten eller i förvintern, när samhället är så gott som yngelfritt och i princip alla kvalster sitter på bina. Behandlingen, som droppas eller förgasas, är den avgörande slutkontrollen som tar ner kvalstertrycket inför vintern och ger friska vinterbin. Oxalsyra finns naturligt i bland annat rabarber.
Biteknik
Du kan också utnyttja kvalstrets eget beteende. Eftersom varroahonan föredrar drönaryngel kan du sätta in en drönarram, låta bina bygga och fylla den, och sedan skära bort det täckta drönarynglet – med kvalstren i. Att bilda en avläggare bryter dessutom yngelcykeln, vilket ger ett yngelfritt läge då även oxalsyra biter på sommaren. Biteknik räcker sällan ensamt men är ett bra komplement till syrabehandling.
Behandlingsschema över året
| Period | Åtgärd | Syfte |
|---|---|---|
| Maj–juli | Drönarramar, räkna nedfall | Hålla nere tillväxten, mäta angreppet |
| Augusti (efter skörd) | Myrsyra | Slå ner kvalstren medan yngel finns |
| Sep–okt | Kontrollräkna nedfall | Se att sommarbehandlingen tog |
| Nov–dec (yngelfritt) | Oxalsyra | Avgörande slutbehandling inför vintern |
Varroa sprids lätt mellan kupor när bina rövar honung av varandra. Därför ger behandling bäst effekt om alla biodlare i ett område gör den samtidigt. Din lokala biodlarförening samordnar ofta behandlingen, och bitillsynsmannen kan hjälpa dig att tolka nedfallet.
Vill du läsa de officiella råden i sin helhet hittar du detaljerade anvisningar hos Sveriges Biodlares Riksförbund (biodlarna.se), Jordbruksverket och forskningen vid SLU. Reglerna och rekommendationerna uppdateras löpande, så stäm alltid av aktuell information inför säsongen. Den här guiden handlar uteslutande om bins hälsa – den ska inte tolkas som råd om människors hälsa.
Vanliga frågor
Vad är varroakvalster?
Varroakvalstret (Varroa destructor) är en liten parasit som lever på honungsbin och deras yngel. Den suger näring ur bina och sprider virus, och är globalt biodlingens enskilt största problem. Ett obehandlat samhälle kollapsar ofta inom ett par år.
Hur räknar man varroanedfall?
Lägg en varroabricka eller ett klistergaller i kupans botten under nätet och låt den ligga några dygn. Räkna sedan antalet nedfallna kvalster och dela på antalet dygn för att få det dagliga naturliga nedfallet, som visar hur stort angreppet är.
Vilken skillnad är det på myrsyra och oxalsyra?
Myrsyra avdunstar och når även kvalster inne i täckta yngelceller, och används därför på sensommaren när samhället har yngel. Oxalsyra verkar bara på kvalster som sitter på vuxna bin och används därför sent på hösten när samhället är så gott som yngelfritt.
Påverkar varroabehandling honungen?
Behandlingen görs efter att honungen skördats, så den påverkar inte honungen du äter. De organiska syror som används finns dessutom naturligt i livsmedel – myrsyra i honung och oxalsyra i rabarber. Följ alltid anvisningarna för det preparat du använder.